Att lägga skorna på hyllan 

Mitt intresse för hovar startade 2020. Jag var trött på tappskor, ringa hovslagaren titt som tätt för hjälp att slå på skor. Jag fick höra av vissa att det är genetiskt, vissa hästar tappar helt enkelt skorna, dålig hovkvalitet. Jag visste inte annat och trodde kanske att hästarna självdör om de går utan skor, att få en tappsko var ju självaste ödet. Lite komiskt att tänka tillbaka på det idag. 

Jag var i alla fall helt okunnig. Försökte mig på att slå på några skor själv, men kände att jag behöver ha mer utbildning och anmälde mig till en tappsko- kurs. Under utbildningen (som förövrigt var toppenbra!) som innehöll en del teori, så frågade jag hovslagaren om det är bra att hästarna går barfota ibland och fick svaret att ja det är det, de kan med fördel gå barfota på sommarbetet när de har ”semester” från vanligt träning. Fick sedan ett tips som förändrade allt. 

”Gå hem och googla på hovmekanismen”

Jag gick raka vägen hem och googlade, hamnade på Ove Linds Youtube sida som visar en sågad kadaverhov. Jag blev totalt fast. Vad var det som nyss hände? Gick jorden från platt till... Rund?? 
Jag fick min tappskolicens, slog på några skor, och fick där lite blodad tand för att jobba med hovar. Men något skavde. Jag hade fått ett intresse för hovar, men när skon var påspikad så tappade jag liksom kontrollen att undersöka och att påverka något alls till nästa skoning. Jag bestämde mig för att nästkommande vår ta av skorna på min häst, bära eller brista, jag kunde ju helt enkelt slå på skorna igen till vintern om det inte fungerade.

Min häst var då 16 år och hade som gammal travare haft skor i större delen av sitt liv. Jag började med att plocka av skorna bak, och det gick smärtfritt. Jag tog sedan av skorna fram och höll andan. Red på som vanligt utan skor första veckan och Hullis var precis som vanligt, han ömmade inte och gick på fint på alla underlag och jag funderade på varför jag ens varit orolig att det inte skulle gå!

Exakt 7 dagar senare kommer jag till stallet, tar ut honom ur hagen och han stapplar fram!
Här hade nog många gett upp, sagt att det är en häst som inte "kan" gå barfota, den har ont. Jag ville dock gå till botten med problemet, för jag förstod att något var fel och det ligger inte i min natur att ge upp. Dessutom är ju min häst född utan skor? Jag började med att direkt åka till närmsta butik som sålde boots och köpa ett par. Jag satte på honom dem och han promenerade genast på precis som vanligt.


Jag har i efterhand förstått att blodcirkulationen i hovarna var helt off.

Som att snurra ett gummiband runt ett finger, till slut stoppas blodflödet och känseln försvinner. För Hullis tog det en hel vecka innan han fått tillbaka cirkulationen och känseln i hovarna, efter år med skor. 
Andra anledningar till att han fick ont var dålig stötdämpning och en dålig trampdyna. Problemen finns där under skon, oavsett vilket val av skydd man väljer (fördelen med boots med hel sula är att de tillåter strålen att arbeta men med lite nedsatt känsel).

Nedan är (tro det eller ej) samma hov med 6 veckor emellan bilderna. Hoven är inte verkad under tiden, det är naturen som gjort sitt. 

Hästarna kommer till oss av en anledning, det som händer i livet händer av en anledning. Vi behöver bara acceptera, ibland svälja stoltheten, tacka för nya lärdomar och arbeta vidare med det vi lärt oss!
Det Hullis berättade för mig under sommaren 2021 vände upp och ner på allt jag tidigare trott på. Många gånger sedan dess har jag fått stanna upp, tänka  om, utvecklas. Och det är tack vare att han berättade detta för mig som jag står där jag står idag. Ett stort nördigt hovintresse som växer sig större varje dag. En utbildning hos SANHCP till Hovformsspecialist, många underbara fantastiska kunder som lär mig något nytt i varje möte.

Tveka inte att höra av dig till mig om du har frågor eller funderingar! :-)